kvart i sex

Så mycket är klockan och jag är sömnlös, nämen gud så ovanligt va? Pengar på måndag, woho! Vad ska jag göra för dom pengarna mån tro ;) Ja, dom lär ju försvinna på alkohol.

Sitter och poppar Ke$ha, bruden är ju så jävla awesome så det finns inte! Jag blir alltid party pepp när jag lyssnar på hennes album Ke$ha – Animal, mycket bra! För er som har spotify, borde lyssna på skivan. Annars får ni helt enkelt ladda ner eller köpa skivan!

Dessutom är hon så jävla snygg så jag vill spy!

Kanske ska ta en cigg och starta en film? Hmm, men jag hatar att titta på film själv. Därför har jag typ, flera filmer som jag inte har tittat på än för ingen vill titta på film med mig *sadface*

Fredag nu då, veckorna går så fort så jag hinner inte ens med mig själv längre. Det är helt sjukt alltså! Snart äre sommar och jag kommer inte ha någonstans att bo om jag inte hittar något jobb eller lägenhet i Sundsvall. Fett kul!
Plugga måste jag göra också, för då får jag ju en mycket fin present av storebror Emil! *flirt*

Åh, ikväll ska jag träffa världens babe på Irish, hoho! Eller, det är om jag stannar kvar i Sundsvall då, för jag har ju inte så mycket till pengar att dricka för :/ Men det löser sig alltid! Just nu är jag pepp, men det lär ju försvinna och komma tillbaka. Och sen, vafan ska jag ha på mig?! "Men nu var det väl bedrövligt, Liz." Ja, tänk för att det är de :o

Det blir iallafall leopard sminking, rawr! Party, party, party! Helgalkis hela helgen! Ja, fast inte den här helgen då, för på lördag är jag hos mamma. Men men, nu ska jag leta en cigg och röka!
Bai~

orkar verkligen inte

Måste nog byta vänner, vänner som är clean. Det är saker omkring mig hela tiden, som jag inte klarar av och det är ingen som lyssnar. Min röst blir inte hörd, jag blir inte hörd. Jag blir så fucking less! Känner bara för att gråta, just för att få uppmärksamheten för att någon ska lyssna, men ändå så kommer nog ingen att ha lyssnat på mig. Iggat det jag har sagt, in i ena örat och ut igenom andra.
Jag vill bara skrika på alla, men jag kan inte. Herregud vad less jag är!

Imorgon blir det antigen dricka eller så åker jag hem till mamma på en gång. För jag känner mig så jävla less på att ingen lyssnar, ingen alls. Pointless ffs.

Anyho, jag har blivit förälskad i en ny människa. Beki Buelow, kvinnan är så jävla vacker och har såna snygga tatueringar! Hon har varit assistent och sambo med Steve Haworth som är en känd piercare/body modification/human evolution artist. Han håller på med mycket implantat, supsension, dermal anchor, scarfication och mycket mer. Larry Silverman gjorde en dokumentär om Steve som heter Flesh and Blood, mycket intressant om man gillar eller är intresserad av body modification.

Där berättar Steve mycket om sin uppväxt, vad han håller på med. Man får också se när han utför hans uppgifter, intervjuer med hans kunder och hans vänner, även med hans famillj.
Dessutom får man se ett ex antal supsension sermonier.

Jag vart helt fast vid dokumentären, även fast vissa grejer är lite för mycket för mig så tyckte jag ändå väldigt mycket om den. Ger mig dessutom mycket idéer om vad jag vill göra för body mods på min kropp. Även fast att jag inte har så mycket piercingar längre, så ska jag nog göra några till innan 25årsåldern iallafall, och kanske något implantat också. Jag skule faktiskt vilja ha en stjärna på underarmen. En kille som var med i dokumentären, Jesse Jarrel, han ville ha implantat som ser ut som revben på armen. Det var jävligt snyggt tyckte jag.

För er som läser och är intresserad av body modification, har förmodligen redan sett den här dokumentären, om inte.. SE DEN!

bai~

väntar

Nu sitter jag på skolan, väntar på att lunchen ska vara över så ska jag ner på IT-supporten och installera camen. Ganska jobbigt att inte vara admin på datorn och inte kunna göra hur man vill med datorn.
Letar jobb och apu håller jag också på mig, plus lite pluggis!
Kirrade How i met your mother S05E13 inatt också. Det avsnittet var mycket roligt!
Bilden är just då Marshalls nya kollega Jenkin har kysst honom och han har såna skuldskänslor över det så han berättar för Lily men hon tror inte på det.
Medan jag sitter och väntar på att supporten ska öppna kan jag ju sätta mig och skriva min broschyer som jag skulle ha gjort innan jullovet, bättre sent än aldrig, eller hur?

Ont i nacken har jag också, intressant va? Men gud, vad fan ska jag skriva om? Känner mig helt tom i huvudet om vad jag ska skriva om. Nä, ska väl ta och sätta mig och plugga nu. Hoho.
Hörs senare, bai~

natten är ung

Och klockan är bara barnet, visst brukar man säga så?
Klockan är tio över fem på morgon och jag sitter på skype med Christian och pratar med honom, youknow, killen jag har varit tillsammans med till och från. Suttit och pratat nu sen typ, två tiden tror jag. Jag tittar på The Unit och lyssnar på när Emelie snarkar, Christian är mycket brydd över att hon kan snarka så högt, men så gåre när man har astma, barn.
Ska på skolan om någon timme, tjiho! Plugga, plugga hela dagen! Dessutom är ju hissarna avstängda på skolan, så det är ju inte så att man är pepp på att gå ut och röka då.
Nä, nu kan jag inte skriva så mycket mer, Christian klagar på att det smattrar så mycket när jag skriver.

Hörs sen, peace ;*

ilska

Jag känner mig så jävla arg på alla! Finns ingen direkt intresse om mig och hur jag tycker och tänker. För jag är den som ska lyssna, inte bli hörd. Alltid synd om andra men jag finns inte.
Nu tex, säger snällt "kan ni stänga dörren?" men nääää! Låter dörren vara öppen! Visst det är fjantigt att vara arg över något sånt, men jag hatar när jag har dörrar öppna. För folk kan komma in och folk kan titta in på vad jag gör och jag hatar det! Jag måste alltid skrika när jag ska bli hörd. Fan va jag inte orkar mer, jag orkar inte människor. För det är noll respekt åt mig. Jag är den som är roligast att jävlas med, jag är den som alltid blir utskrattad.
Jag tror jag ska hitta mig en egen lägenhet och bo för mig själv. Jag börjar tappa lust för att träffa människor. För den ena är alltid mer dum i huvudet än den andra. Jag tappar förtroendet för folk hela tiden. Jag säger och gör saker och hoppas på att ingen ska säga till någon, men det kommer ändå ut. Vem kan man lita på när man mår som sämst?
"Jag ställer upp för dig", jag tror jag har hört den meningen av alla min såkallade vänner, men när det väl gäller så är det ingen som lyssnar att finns där jag behöver. Jag ser ingen idé att be om någons hjälp längre, för ingen ställer upp.
Jag vill bara skrika mina lungor ut, jag vill inte känna dom längre. Jag vill lägga mig ner i snön och känna hur jag blir mer och mer avdomnad tills känseln är borta i kroppen.
Fyfan va emo jag låter. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag mådde bra.
Antigen flyttar jag till en egen lägenhet eller så flyttar jag hem till pappa igen. Till min fina skog, mina fina djur och min underbara pappa! Där har jag en människa som jag kan lita på och kan prata med, han lyssnar iallafall så det blir nog bäst om jag flyttar tillbaka till pappa.
Nu ska jag inte skriva mer, hejdå!

long time no see

Brunetten!

Sitter här, på mitt rum, dricker en cider som Emelie har köpt.
Mycket har hänt. Jag bor ihop med Emelie på mitt lilla rum på korridoren, spelar mycket tv-spel med Ulliz, gjort slut med Johan, slutat på BUP och är brunett.

Något jag vill skriva om är om vänner, eller "vänner", dom som säger att dom ställer upp även fast att dom inte gör det.
Jag försöker sluta med en sak, inte lätt när två av mina bästa vänner gör det hela tiden.
Och idag, jag sa att jag funderar på att hoppa av skolan, det vart typ, careface på det. Sen sa en kille i klassen att han funderade också på det, då vart det nästan tårar för att han tänkte på det också. Känner mig verkligen älskad där.

Finns inte många som ställer upp för mig. Så, what to do?

Jag tror jag faktiskt vill flytta till pappa igen, bo där, leva med mina djur och må bra. Däremot kommer jag inte träffa dom få som jag mår bra av här i Sundsvall. Andra alternativet är att byta till IT-media i Östersund, men jag vet inte om jag orkar att börja om igen. Dessutom äre bara ett år kvar, fast däremot kan jag träffa Linda mer och Annelie. Det skulle vara najs, plus att se alla fina mysiga pojkar i Östersund. Grabbarna i Sundsvall är man ju less på, folket överhuvudtaget är man ju less på.

Nä, nu ska jag gå till min Knulliz och mysa, hihih. Puss!