Miss you ♥

Nästa fredag har det gått en månad men det känns som en evighet. Jag saknar min Molly. Får sån ångest när jag är hos mamma och Molly inte kommer springandes och skäller.
Jag har min Silver nu, han gör mig glad och jag skämmer bort honom så mycket men han kommer nog inte fylla ut tomhålet Molly har lämnat efter sig. Jag önskar att jag kunde få pussa på henne en gång till och få spendera en till natt med henne.
Ser fortfarande bilden i huvudet när hon låg på pläden, alldeles stilla och fridfull. Jag vill bara gråta för att jag saknar henne så himla mycket. Trodde aldrig att det skulle göra såhär ont. Dock vet jag hur ont det gör för mamma så jag känner av den smärtan lite.

Detta ger mig svår koncentration och ont i halsen för att jag inte ska dunka ner huvudet i bordet och börja gråta.

Sanna sa till mig en gång att hon inte fattar hur jag har klarat av alla mina djur som har dött. Men jag var yngre då och hade nog inte byggt upp så starka känslor för dom. T ex, när min första katt dog, jag klappade bara honom. Då var jag fem år. Sen när min andra katt dog så grät jag lite grann bara. Min första hund Bamse, när mamma och pappa tog bort honom så grät jag kanske, två veckor efteråt.
Men med Molly, hon var en sån stor del. Hon var där för att trösta och göra en glad, hon var livlig och lekfull även in i sina sista dagar.

Jag saknar dig så himla mycket Molly. Men en dag kommer vi att ses igen. ♥