Jag håller in så mycket som borde komma ut. Men jag vill inte berätta så mycket för vem som helst. Säger jag något om detta till mina föräldrar säger dom bara "Men gör så och så" eller "Säg åt dom" med bestämd röst. Men hur ska man kunna säga något till någon när man inte blir hörd? Hur ska man orka göra något när man inte har någon ork.
Snart är det ett år sen mitt sista BUP-möte, och det märks. Visst, jag är "frisk" från min sjukdom men det går inte en dag utan att jag tänker på det.
För att försöka lugna ner kroppen och ta bort smärtan avnjuter jag lite kaffe här på skolan med KENT i hörlurarna.Tydligen trodde inte Kristoffer att jag var en Kent människa, men jag är en verkligen det. Underbar poesi för öronen.
Hjältar, det är vad dom är, hjältar med instrument.
Lunch snart. Ska väl sitta och vänta ett tag så jag slipper visa att jag sitter själv idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar