Började tänka på hur jävla stor min älskade Silver har blivit. Känns som om det var bara igår han var så liten att han kunde ligga raklång på min underarm. Nu är jag glad om han feta mage inte kläms ut mellan handen och armvecket!
Men jag tycker om honom ändå, så himla mycket. Mannen i mitt liv som inte lämnar mig för något alls! Tänkte nog ta med honom till mormor också, så hon får träffa honom innan julafton.
Åh, jag måste leta reda på honom nu och pussa på honom lite! Min älskling. Ingen kan mäta sig med dig. Puss:*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar