insomnia

Tiden går förbi otroligt sakta. Varit vaken sen klockan tio igår morse. Jag känner nu hur min kropp är på väg att stänga av, men jag kan ändå inte lägga mig ner och ta det lugnt för en sekund.
Jag verkar vara jävligt lugn av mig, men varenda cell i min kropp är fylld av panik och vrede. Jag kan bli arg av minsta lilla.
Jag hoppas jag får någon sömn inatt iallafall. Det är allt jag kan hoppas.
Är det här verklighet eller drömmer jag? Jag vet inte längre.