._.

Mitt hjärta brister. Jag har just gjort mitt största misstag men ändå mig själv en tjänst inatt. Jag har förstört det vackraste jag har haft i mitt liv. Men man kan inte leva såhär. Bunden till en person hela tiden, inte ha sin egna tid eller något. Inte kunna må. Måste respektera hela tiden.
Förlåt, förlåt för att jag är en så jävla fittig vän, en egoistisk vän. Men som sagt, detta är för mitt egna bästa, för mig. Jag kommer att förlora dig nu, men faktiskt, om det är de som behövs för att jag ska bli bättre som måste det göras.
Visst, jag kommer inte vara ensam, men jag kommer sova ensam och vara ensam, just för att komma tillbaka i psyket. Där jag var, för över tre månader sen.

Hejdå älskade vän och förlåt för allt.