smärtan

Dethär har nog varit en av mina mesta smärtsammaste nätter på länge. Första natten helt ensam, på riktigt. Ännu gnager detta lilla skuldskänlo monster i min bröstkorg.

Jag måste fixa mig inför skolan, men jag känner att jag bara vill ligga hemma och gråta. Varför är jag så jävla korkad för?!

För fan, jag älskar dig så jävla hårt så det gör ont och nu är vänskapen över, just för att jag är så jävla dum. Men jag klarade inte det längre. Fan vet inte vad jag skulle ha gjort om detta hade hållt på längre.

Pga en veckas ensamhet så kom all smärta sen tre månader tillbaka, och det är något jag ändå inte skulle vilja att komma men det gjorde och det är mitt mående som får mig att mista vänner, pga mitt psyke och hur jag inte klarar av vissa saker. Hatar det, så himla mycket!

Nä, sminka mig nu. Ska nog kolla på kuratorn är på skolan idag.

Hejdå~