Broken home

Nu tänker jag öppna upp mig lite, för jag vet inte riktigt till vem eller hur jag ska få ut detta ur mig.

Jag vet inte vad det är jag gör för fel. Men hela min uppväxt, hela mitt liv, har jag varit den i min familj som har varit roligast att göra narr av. Så är det väl fortfarande.

"Lillasyster blir ju arg för inget, så vi retar henne tills hon börjar att gråta. SKITBRA PLAN!"

Jag försöker och försöker, men jag är "the outkast". Mina bröder drar alltid iväg och festar tillsammans, jag sitter här, ensam med min katt och tappar livslusten mer och mer. Jag känner att dom skäms över mig, för vem vill ha en lillasyster som alltid skämmer ut sig?
För varje skämt, för varje gång dom gör narr av mig så går jag sönder allt mer och mer inombords.

Jag är yngst, jag är en tjej och sen så sticker jag ut, även fast att jag och mina bröder har våra sätt att sticka ut på så är det nog jag som gör det mest med mitt svarta smink, svarta och blonda hår, svarta kläder och piercingar.

Men nu ger jag upp, jag gör det nu. Nu ska jag sluta och försöka platsa in för dom, eftersom dom har klart och tydligt visat att dom inte vill umgås med mig utanför mammas eller pappas väggar. Så nu skiter jag i det här!

Btw, jag ska börja titta på Death Note, det är ju så många som tittar på det så.